Roar mig med att konstruera hemsnickrade slut på historien. Jag gör det rätt ofta. Konstruerar tänkbara och otänkbara slut på saker som känns. Jag älskade de där Mitt livs novell-berättelserna när högstadiekärleken plötsligt dök upp på kontoret 17 år senare. Som Ally McBeals Billy. I mina fantasier var han sällan gift, men nåja, ungefär så. Men min Billy, han med nallebjörnsarmarna och chokladhåret, blev bara 27. Och trots att jag fortfarande ser honom i varuhusvimlet då och då, så kommer han inte att stå där på IKEA-parkeringen som jag kanske tänkt mig det så där en 726 482 gånger och inte kan jag skriva in en tyst vädjan i mina framtida publikationer om att mötas på Rialto heller. Måhända har jag ända sen den där senhösten 2007 när jag satt i en övernattningslägenhet i Västra hamnen i Malmö och fick beskedet att mitt första spadtag förolyckats letat efter en ny Billy. Det var samma höst som Lasse W antog att det fanns någon jag skulle ringa om han som bodde här förut inte fanns och som mitt andra barn flyttade in i min livmoder. Under graviditetens senare del kunde jag ibland tänka att barnet jag bar kanske skulle komma att påminna om min bortgångna Billy. Så här åtta år senare kan jag bara konstatera att de mer är varandras motsatser och om det verkligen på riktigt finns något spår av reinkarnation så lever han vidare någon annanstans.
Alternativa slut på Visby ToR känns lite i sin linda. Jag har förvisso nått upp i säkert 15-20 typer redan, men de flesta är återanvända från tidigare. En klassiker är; "Vi hördes aldrig mer men så kom dagen då den ostyrige tonåringens nya kärleks föräldrar bjöd hem oss på middag. Och så öppnades dörren och där stod den där gamla dejten som man ville så mycket med, men som aldrig blev." Eller så är vi ombord på samma plan som störtar i Anderna och konfronteras plötsligt med beslut och utmaningar långt större än dem vi tyckte vi stod inför där i bilen hem från färjan. Ungefär så håller jag på.
De håller mig sysselsatt. Scenarierna. Och ungarna. Som äntligen är samlade igen. 2 som fiskar heeeeela tiden och en prepubertal storasyster som tycker att vi borde hinna med lite shopping när vi ändå är i stugan... Någon som knäcker den ekvationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar