Klockan har passerat 03. Jag har en varm hjässa i min armhåla, en liten hand inborrad i en valk och alldeles fuktiga kinder. Sträcklyssnat på Martina Haags "Det är nåt som inte stämmer" sen den lille intill somnade och känner mig lite tillskrynklad och sorgsen, men äntligen redo för att ta natt. För en halvtimme sen kom ett livstecken i en i övrigt tyst telefon. Jag är också tyst. Hela dagarna är jag nästan som vanligt. Ler när man ska le och när vi ligger på magarna på bryggan och pratar om livet medan vi tittar på flötet som guppar glömmer jag bort att vara förvirrad, tom och längtig. Kortspel, bada, hoppa höjdhopp, skjuta pilbåge eller spela fåniga ipad spel funkar hjälpligt också. Det är en lycka att se barnen så nöjda och bekymmerslösa här ute.
Mellanpojken har fått en cowboyhatt och går omkring i shorts, bar överkropp och hatt. Tar hand om sin lillebror och fixar med stort självförtroende allt med fisket nu. Maskar på, plockar bort fisk och bryter nackar. Kastspöt också, även lillebror har fått till fler och fler bra kast och pillat på nån mask och plockat bort en liten firre. Idag fick han dessutom upp en abborre helt utan bete. Ska vara en storfiskare som lyckas med något sånt. Om kvällarna spelar vi Hollywood, även det hur kul som helst att alla barn kan vara med på och läser Sjörövarskatten från Pojkarnas julbok 1937 och jag tycker det är minst lika spännande som barnen. Tack vare mamma och min svåger har jag kunnat ge alla barnen lite tid för sig själva med mig även om vi rör oss i flock mestadels. Sånt underbart sommarlov och ändå så märkligt att vara ensam vuxen i familjen. Som om jag aldrig någonsin kommer att på riktigt dela det jag ser och upplever med barnen med någon annan igen.
Ute blir himlen allt ljusare och jag ska sno åt mig några timmars sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar