Återvändsgränder

- Jag måste ge upp något som jag vet är en återvändsgränd 

Den är bred och slät och blank. I vitt guld. Jag har sett den på nära håll, i alla fall i ögonvrån, när han sätter handen mot mitt ansikte. Det händer att det retar mig, att han inte ens bemödar sig att ta den av. Men han har heller aldrig försökt dölja på vilka premisser vi kan ses. Han är ostyrig, med en genomträngande blick och chokladhår. Sånt där chokladhår som tillhörde de där nallebjörnsarmarna jag trivdes så med att hållas om av i min ungdom. Hans röst är raspig, självsäker och växlar mellan att låta maskulint trygg och lite pojkigt gäll. Det finns något bekant över det också, som om han är en del av min historia fast våra vägar nyss har mötts.

Han förstår mig nästan jämt. Fast jag inte talar ut eller håller tråden. Ungefär som pappa och jag kan vara. När vi hittar på nya uttryck eller pratar i halva meningar. Och så minns han nästan allt som jag har sagt och skrivit, fast han inte sparar det någonstans, och ibland så inbillar jag mig att det är för att han bryr sig, för att jag är viktig. Hur nu något eller någon kan vara viktig för en sån som honom.

Han utger sig för att veta vad jag behöver. Och det låter så rätt. Det är komiskt, att han tror sig vara oumbärlig. I mitt liv, liksom i andras. Han är van att få som han vill och hans självbild är provocerande god. Men också attraktiv. Innerst inne har jag har alltid vetat att jag en dag skulle falla för en man med stort ego. Och det är väl den dagen som är här nu. Jag stannar uppe halva natten för att höra hans röst, när han är på andra sidan jorden. Jag struntar i lunch, för att få en stund med honom och jag står ut med att vara med honom till ljudet av radiosporten.

Jag ler när jag tänker på honom. Och hans undertröjor. Och fast jag nästan inte vet någonting alls om honom egentligen, så vet jag allt. Tack vare min luttrade intuition, goda föreställningsförmåga ...och google.

Men jag måste finnas. Och med honom finns jag inte.

Ikväll i overkligheten spelar vi Michael Fannons "Bara så de e"