Vaknade i ett annat hem i morse. I världens kanske skönaste säng. Lägenheten är av någon outgrundlig anledning anpassad efter människor över 180, trots att bara 1 av 3 av som bor där tillhör den skaran och dessutom med väldigt liten marginal. Det är ganska underhållande. Liksom att föra samtal där. Jag var rätt så sur när jag kom dit, men det hann rinna av tills jag åkte därifrån. I min jakt på energitjuvar i overkligheten drar jag i nuläget inga slutsatser, men det lutar åt att den här inte kan klassas som en sådan. Jag behövde vila, och fick utrymme till det. Fine. Nog om det.
Mötte upp min syster och gick på designmarknad på underbara Färgfabriken. Handlade fina fynd hos BY MAY och en fantastiskt poster av Mattias Sjöberg. Och så träffade jag Calle. Han letar efter Emma och det är så att man kan gå i bitar när han berättar om projektet. Jag köpte genast två böcker om sökandet och kom efteråt på att jag sett honom på någon dejtingsajt tidigare. Calle är inte alls min typ egentligen. Ser för ung ut (som trettio men är över fyrtio... ja, jag har googlat) och är alldeles för snygg, men den som kan lyssna på hans historia utan att falla pladask har inget hjärta. Läste boken redan på tåget hem. Och ikväll leker jag Calle och Emma-leken med mig själv i köket. Och i natt kommer jag drömma om att höra mitt eget namn ropas ut i högtalarsystemet på Coop eller att bli efterlyst på affischer på stan, trots att jag vanligtvis kräks åt romantik.
Lägger ner nätdejtandet sista maj. Oavsett utfall. Vill ju ändå helst att den jag ska inleda något med är någon jag träffat i ett annat sammanhang. Tills dess gäller regeln en in, en ut. Trots att just ut gör ont. I synnerhet dem som lämnas i ren självbevarelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar