Förra påsken låg jag här på loftet i stugan. Jag hade just registrerat mig med ett högst anonymt konto på en nätdejtingsajt och skrev några första trevande rader med kolasåskillen. Han som visade sig gilla ganska mycket samma saker som jag och hade ett tillåtande hem med en röd soffa i vilken vi drack många sena koppar citrongräste i monamiporslin. Som jag kunde prata i en timme om våtdräkter med och som delade min överförtjusning i rost. Och som fick mig att drömma i färg igen när allt var som mörkast.
Då trodde jag fortfarande på rosa moln, regnbågar och bevingade enhörningar. Jag var inte alls ute efter prinsar, vita springare eller kyrkklockor, men jag hade en väldigt naiv syn på livet utanför murarna. Jag kan sakna henne ibland, den där förhoppningsfulla jäntan. Fylld av förväntan och tilltro. Nu är det vår igen. Vi firar påsk i overkligheten och spelar John Grants GMF som tar oss tillbaka till de första smällarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar