Min första semester i denna nya tillvaro är hursomhelst över. På många sätt har den varit fin. Möten med människor som lämnat avtryck. Möten med människor jag växt upp med och som jag träffar sällan, ibland eller inte alls sett på 30 år eller så. Intensiva dagar har blandats upp med några i total vila. Nätter i hög med barnen har varvats med nätter när man kan ligga tvärs i sängen. Varit ett par vändor i stugan med mamma och pappa, ett par dagar i skärgården, andra i stan, i urskog, vid sjöar och på nöjesfält.
Men. Ingenting är som det till synes verkar. När jag inte håller mig upptagen, kommer ofta ovetskapen över vem jag är och vad jag mår bra av över mig. Tvivlet tiger inte still och jag är så glad över att jag Jonathan Johanssons träffsäkra stämma och lyrik introducerats för mig.
I lurarna idag: Stockholm:
"Man måste härma dom som vaknar
Och vet vad dom vill ha"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar