lördag 28 mars 2015

Om att läka utifrån och in

Ingen borde ha så här liten erfarenhet av spruckna förhållanden. Att räkna efter och inte hitta ett enda riktigt bra exempel i bagaget önskar jag inte någon. Jag har tagit initiativ till ett enda litet fjuttigt uppbrott i mitt liv, för att vara med mannen som nu lämnat mig. Alla andra tidigare relationer, ja eller snarare korta romanser, rann ut i sanden. Vi slutade ringa, träffade någon ny, undvek varandra på utestället eller hälsade något omoget genom en kompis. Jag har inte tränat på det här alls. Har ingen jag-har-klarat-det-förr-så-jag-vet-att-det-går-garanti. Inte varit med om uppslitande göraslutscener på skolgården, inga tårfyllda nyckelåterlämningar, inga otrohetsaffärer, inga "det är inte du, det är jag". Det är bara tomt.

Och ändå går det. Jag ler allt oftare och kan koncentrera mig på saker och ting igen. Igår var jag på konferens och en kollega sa "nu ser du mycket piggare ut igen" och det kändes verkligen så också. Som att skalet och en liten bit inunder läkt ihop. Tårarna börjar ta slut, och funktioner i kroppen börjar fungera igen. Jag känner hunger, bränner mig om jag håller i en varm kastrull och fryser om jag går utan jacka. Det har inte varit självklart de senaste veckorna. Det händer att jag drömmer i färg och igår bar jag smink, och det satt fortfarande kvar på kvällen.

Men inuti är mycket trasigt än. Osorterade högar av oro, frustrationer, distans, längtan, ilska, oduglighet och ofrånkomlighet trängs med praktiska tyngder som bodelningsbeslut och pappaveckor. Jag ägnade en stark kväll åt att sy ihop en spellista på barnens spotify-konto med låtar som varit "våra". Märkligt hur melodislingor som nyss gjort mig glad, trygg och tillfreds, med ens hugger som miljoner små knivar i magen. I "Ingen som du", sjunger Mauro att glada minnen blir till öppna sår när viktiga relationer tar slut och det kändes väldigt träffande. Kanske var det för tidigt, men jag ville göra det innan jag kopplat ifrån helt och minnen eventuellt börjar blekna. Jag tror förresten inte heller att jag behöver ha så bråttom med att läka inuti.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar