lördag 22 oktober 2016

Någongång runt midnatt

Suddar för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Jag är så tacksam för att ni där ute blivit många och för all fin återkoppling jag får. Att någon väntar och längtar efter ord från mitt inuti, känns vackert och märkvärdigt och samtidigt så vansinnigt läskigt.

Mitt eget motarbetande av mitt skrivandet här beror på två saker, om jag ska tro min egen initiala analys (och att inte tro på mina analyser är så 2015). Jag har för det första ingen enskild händelse eller känsla att uppehålla mig vid. Alltså, det finns saker i mitt liv som känns, däri ligger inte svårigheten. Mitt inuti består just nu av väldigt många både bra och mindre bra saker, men det är antingen för tidigt eller för komplicerat för att förhålla sig nyanserat till (ja, för det är ju preeecis nyanserat som stämmer så väl in på hur jag förhåller mig till saker...). Det andra är att jag igen har skrivit och inte publicerat i sådan omfattning, att jag jämför om det jag skriver ikväll på riktigt är bättre än det jag skrev i förrgår och så vidare.

Så. Nu ska jag banne mig bli klar. Färdig.

Ikväll har jag varit på en fin föreställning om livet. Och fått lite hjälp på traven. Det här med att förstå mina behov. Och att jag kanske inte letar på rätt ställen. Jämförelsen med att äta godis, när man egentligen är hungrig fastnade. Hon är typ legitimerad i ämnet för övrigt. Fast religion i det offentliga rummet intresserar henne inte alls. Än. Vi ska nog hitta dit också. Så småningom.

Vi såg för övrigt filmen hon skriver om ihop och har jag har sett ytterligare en måstefilm sen sist. Den heter Min pappa Toni Erdmann. Bara gå! Det är ni skyldiga er själva.

Natti!

1 kommentar: